Anarki hotar i MÖRDAREN GÖR INTRÅNG |
MÖRDAREN GÖR INTRÅNG
är den femte fristående berättelsen i romanserien
En Hälsingedeckare.
Mördaren Gör Intrång
|
Anarki hotar
|
Faller en faller alla
En Hälsingedeckare
|
Författaren
|
Nyheter, recensioner etc
|
Skaffa boken
(Utdrag)
Kommissarien skrädde inte orden, han hade sagt att den nya
organisationen med centraliseringen till Gävle var ett misslyckande
redan på papperet. Han hymlade inte med åsikterna. Länets
polisledning var tillsatt på politiska grunder och saknade kompetens,
sade han.
Egentligen fanns det ingen på huset i Hudiksvall som tyckte
något annat, knappast ens polismästaren. Men det vara bara Thule
som visade öppen opposition. Förmodligen för att han inte kunde
ha långt kvar till pensioneringen. Han kunde kosta på sig att vara
rebell.
Bakgrunden låg förstås i polisväsendets allmänna brist på
resurser. Ingen var dummare än de kunde lägga ihop två och två.
Nu avvecklades den lokala polisnärvaron i landskapet i takt med
att kollegorna gick i pension. Snart skulle det bara finnas en telefonlinje
till Gävle med tonsvar. Det skulle inte finnas en bil inom
femton mils radie att skicka ut när det begicks inbrott, ingen skulle
behöva riskera att bli gripen på bar gärning.
Då skulle anarkin breda ut sig, laglösheten på landsbygden. Folk skulle tvingas bygga upp sitt eget försvar och byavakterna
skulle beväpna sig. Först i all hemlighet, men med tiden allt mer
öppet. Lokala missbrukare och fridstörare skulle skjutas i knäna
av maskerade män och lämpas av på någon skogsväg.
Ludde kunde höra Bergers mässande i huvudet, det var för
det mesta hon som stod för teorierna om den kommande utvecklingen.
Själv skulle hon se till att ha vapen hemma för eget bruk.
Ludde råkade veta att hon aldrig avlossat ett skott i tjänsten, i
skarpt läge, som det hette. Ändå påstod hon att hon var kapabel
att göra det privat. För att försvara sin egendom, som hon förklarat
saken.
Det var ofta han undrade hur lämplig hon var egentligen, som
polis och utredare. Men kommissarien var inte bättre själv.
© Leif Woxlin 2008
Webb-produktion: Business Progress